Hannes Svensson

Jag flydde som en fågel, över gatorna en natt 

Med käften full av blod och av saliv 

Ja jag flydde som jag brukar, som en råtta från en katt 

Förudmjukad, förnedrad, för mitt liv 

Natten fylldes utav vrål, och vansinniga skrik 

Från dom som jagade mig med stora tunga steg 

Bättre fly än illa fäkta, skrek min tanke i panik 

Medans mitt hjärta repetera ordet feg 

Och med min harhjärtade fart, så kom dom efter ganska snart 

Men genom skräcken skrek mitt hjärta som besatt 

Att om du flyr på detta sätt 

Då är det inte mer än rätt 

Att det är dom som sätter villkoren inatt!