det kan vara svårt att bli riktigt nöjd, det är så lätt att fantisera.
"Flyg vilda fågel
flyg du som kan
hade jag dina vingar då flög jag min väg och försvann
för en tid
för att besinna
besinna vad jag i mitt hjärta vill"
flyg du som kan
hade jag dina vingar då flög jag min väg och försvann
för en tid
för att besinna
besinna vad jag i mitt hjärta vill"
Jag var på jakt efter solen efter den upplysta vetskap som dväljdes där i.
Men likt en mal mot en flamma drogs jag mot ljuset endast för att brinna förkolnas och dö..
"Glöm dina bekymmer ty imorgon kommer nya"
Kanske en annan dag
Idag är det onsdag, Bella fyller år (grattis) vi ska hem några stycken till henne och fira ikväll, jag har gjort en målning till henne, hoppas hon blir glad.
Klockan är 17:31, det är mörkt ute, jag ser endast mig själv och datorn i glasets spegling då jag försöker titta ut igenom fönstret. det är sorgligt att det blir mörkt så snabbt nu för tiden.
Jag saknar vårat foto framkallnings rum på C4 lite, det totat kompakta mörkret, så tjockt att man kunde ta på det.
man vet var ens kropp, händer, ben, fötter befinner sig men man kan inte se de. inte se någonting alls.
Är det så det är när man är blind?
"Du sålde mitt hjärta, och allt som var vårt
Jag undrar än hur du kunde, du sa det var inte svårt
Nej, inget smärtar en hjärtlös man, säg vad en man
utan hjärta inte kan..."
Lisa Ekdahls "Du sålde våra hjärtan" började nyss spelas i hörlurarna som vilar i mina öron.
Är jag en hjärtlös man?
När jag har musik i öronen slipper jag tänka.. koncentrerar mig på låten, på texterna och på minnena de väcker. Fast i det förgångna slipper jag oroa mig för nutiden och framtiden.
Jag ska inte oroa mig, vill inte, orkar inte. inte nu inte imorgon. kanske en annan dag.
Kanske en annan dag...
Klockan är 17:31, det är mörkt ute, jag ser endast mig själv och datorn i glasets spegling då jag försöker titta ut igenom fönstret. det är sorgligt att det blir mörkt så snabbt nu för tiden.
Jag saknar vårat foto framkallnings rum på C4 lite, det totat kompakta mörkret, så tjockt att man kunde ta på det.
man vet var ens kropp, händer, ben, fötter befinner sig men man kan inte se de. inte se någonting alls.
Är det så det är när man är blind?
"Du sålde mitt hjärta, och allt som var vårt
Jag undrar än hur du kunde, du sa det var inte svårt
Nej, inget smärtar en hjärtlös man, säg vad en man
utan hjärta inte kan..."
Lisa Ekdahls "Du sålde våra hjärtan" började nyss spelas i hörlurarna som vilar i mina öron.
Är jag en hjärtlös man?
När jag har musik i öronen slipper jag tänka.. koncentrerar mig på låten, på texterna och på minnena de väcker. Fast i det förgångna slipper jag oroa mig för nutiden och framtiden.
Jag ska inte oroa mig, vill inte, orkar inte. inte nu inte imorgon. kanske en annan dag.
Kanske en annan dag...
