Hannes Svensson

http://funtasticus.com/20080110/a-selection-of-perfect-ads/

Lördagen den 25/3

Kära dagbok. Idag steg jag upp runt åtta för jag skulle vara hos tandläkaren vid nio.

När jag väl satt där och väntade fick jag dock reda på att de var tvungna att flytta tiden p.g.a. att tandläkaren hade blivit sjuk. Hade de inte kunnat säga det tidigare?

På vägen hem fick jag punktering på cykeln och var tvungen att gå. Idag var en av de dagar då det känns som om man aldrig borde ha stigit upp. Jag orkade inte läsa, ville bara ta det lugnt och slippa tänka. Jag gick därför inom videoaffären på vägen hem och hyrde två filmer, ?Om en pojke? och Monty Pyhtons: ?The holy graal?.

Jag tittade på filmerna, vilka var rätt skoj, och sen tog jag en tupplur på några timmar. Tänkte att jag kanske skulle vakna på rätt sida sen, men nejdå, efter det att jag hade stigit upp släpade sig dagen fram och med den dess nödvändiga vanor som att äta, gå på toaletten, dricka te och röka.

MEN SEN!!!!!!!!!!

Sen ringde Tina och frågade om jag inte ville hänga med ut på en fest. Jag stack dit, eftersom jag inte hade något annat att göra och väl där träffade jag en jättetrevlig kille som hette Anders. Vi var med varandra nästan hela tiden på festen och bestämde att vi ska höras av i morgon.

?Om det var roligt jämt, så visste man ju inte att det var roligt!

Var glada att ni är lessna! Tråkiga saker finns till bara för att

man ska märka skillnaden när det roliga kommer sen.?

Tackar Alfons Åbergs farmor för detta citat.

Fredagen den 24/3

Har haft tenta i kognitiv psykologi idag vilket kändes bra. Efter tentan tog jag tåget till Malmö för att träffa mamma och pappa. Skönt att få riktigt bra lagad mat för en gångs skull. Det blev oxfilé med klyftpotatis och rödvinssås. En av mina favorit rätter.

Efter maten satt vi mest och snackade. Om deras jobb, hur det går i skolan, skvaller och lite andra saker som hör till. Det var faktiskt trevligt. Jag tror man uppskattar sina föräldrar mer om man inte träffar de så ofta. Förra gången vi pratade hade jag berättat att jag hade börjat leta citat till en citatvägg så när jag skulle gå gav de mig ett anteckningsblock som de hade fyllt med olika citat.  Tack mamma och pappa.

Jag satt och läste igen om blocket på vägen ?hem? och fastnade för ett av Dalai Lama:

?Du får inte förlora tron på mänskligheten. Om några droppar i oceanen är smutsiga, blir inte hela oceanen smutsig.?

Tyckte det passade rätt bra med tanke på diskussionen på lundagård. Men det stämmer ju. Bara för att några av världens befolkning beter sig som idioter så gör inte alla det.

Man ska inte dra alla över en kam, så som dessa konservativa gamla gör, ?Invandrare är bara problem, rånar och gör inbrott. Lever på samhället.? Sluta med fördomarna och sluta med att generalisera folk.

Torsdagen den 23/3

Jag gick och lade mig igår med tankar om sovmorgon men ack nej. Redan klockan fem på morgonen idag väcktes jag av att en blomkruka föll till golvet. Jag tvingade mig själv att stiga upp och vandra runt i den etta som var mitt hem, i jakt efter den förlorade krukan. En vandring som inte tog lång tid. När jag väl steg in i köket möttes jag av synen av ett golv, täckt av jord, en diskho, fylld med katten som jag fick, och döpte till Fellini, och en krossad kruka, utan något innehåll alls. Hade det varit någon annan dag hade jag antagligen brutit ihop men istället var det ett klingande skratt som lösgjorde sig från mina läppar.

Jag gick och flyttade Fellini till sängen, satt på tevatten och la den utspillda jorden i en gryta om jag ställde i fönstret. Att somna om var det intet tal om, har jag väl stigit upp kommer jag inte i säng igen. Så istället satte jag mig vid köksbordet, tände en cigg och drack mitt te.

Tankarna gick till filmen ?Fantomen på operan? som jag såg i söndags. Jag hade velat leva bland det sena 1800- talets adels personer. Alla dessa underbara klädnader de hade. De vackra klänningar och stiliga kavajer. Till och med språket var vackrare då. Eller ja själva språket var ju inte vackrare för orden finns fortfarande kvar, men vi använder inte dem. Man titeljerade varandra med herr, fru, fröken med mera. Jag tycker vi borde återinföra det. Nu för tiden ?snackar? alla med alla dessa typer av slang och förkortningar. Vi glömmer bort stora delar av våra vackra språk. Snart kommer ungdomen inte längre att förstå sig på de böcker som skrevs för bara en femtio år sedan. De kommer antagligen varken att läsa eller skriva utan all konversation kommer att ske muntligt över Internet. Redan nu faller ju fler och fler saker bort. Såsom brev t.ex. är det inte underbart att få ett brev? Då syftar jag på ett riktigt brev från en vän och inte sådana reklam parodier. Det är sorgligt. Språk behövs.

Onsdagen den 22/3

Kära dagbok idag är det onsdag vilket betyder fika på stan.

Så direkt efter att jag slutade skolan idag begav jag mig till Lundagård för att träffa Stina. Det tog kanske en tio minuter innan Stina kom men det gjorde inte så mycket för jag passade på att ta mig en grundlig titt på de bakelser som erbjöds. Jag köpte en Brownie och en kopp te.

Stina var som vanligt mitt inne i ett projekt, denna gången var det att djurens rättigheter skulle uppmärksammas, och efter ett tag hade vi kommit in på sommarkatternas vidriga öde.

Hur kan människor vara så grymma mot katterna? De köper dem på våren, har de under sommaren (då ofta ute på något sommarhus) och sen när det är dags att åka hem så släpper de ut katterna i naturen där de får svälta ihjäl eller dö av kyla.

Vi satt länge och nästan skrek ut vår frustration och ilska över hur dessa inbicilla människor kunde låtas ta hand om ett annat liv. Vem vet om de skulle de göra likadant mot ett spädbarn som de tröttnat på? Har de bara sig själva i åtanke?

Efter denna hektiska diskussion var vi så arga och besvikna på mänskligheten att vi var tvungna att göra av med den energi som hade samlats inom oss.

Detta gjorde vi genom att låta stora delar av våra studiemedel hamna i klädesaffärernas kassor.

Stina köpte också en katt som hon tvingade på mig men uppmaningen: ?om inte vi räddar den så kommer någon idiot köpa den för att senare göra sig av med den.?

Eftersom jag inte hade så mycket emot det tog jag emot gåvan som nu sitter bredvid mig här på golvet medan jag skriver.

Kära Dagbok

Tisdagen den 21/3

Kära dagbok. Idag är det tisdagen den 7 mars och våren har äntligen börjat titta fram. Av snön finns det bara lite, längst trottoarkanterna, kvar och upp ur jorden kan man skymta små gröna blad från snödroppar och vintergäck. Vid tolvtiden blev vädret varmare och jag längtade ut för att få knäppa några bilder.

Usch de sista timmarna släpade sig fram, men jag överlevde och ut kom jag.

Det första jag tog foto på när jag kom ut var en liten flicka i femårs åldern med en röd stickad jordgubbsmössa, rosa huv-jacka och ett par gröna gummistövlar. Hon satt på en av trähästarna i parken medan pappan, skrattande, satt och lekte med lillebrodern i en sandlåda vid sidan om.

Jag älskar dessa lekfulla familjefäder som stannar hemma från jobbet för att umgås med sina barn.

Jag har hört något om att papporna ska bli tvungna att ta ut lika mycket ledighet som mammorna. Det är synd. Menar man ska inte tvinga någon att stanna hemma. Kanske måste pappan jobba för att de ska få tillräckligt med pengar, eller så vill mamman vara den som är hemma. Nej det är då bättre att var och en får bestämma. Frihet till folket.

Men jag måste sluta skriva nu, Tina har kommit.